Vickan o Lisas liv

Har verkligen fejkat alla leendet fram tills för 1 timme sen kanske. Efter bilden fick jag samtal från morfar att mamma kanske inte skulle överleva. Hon hade då legat sövd och inte rört sig fören igår. Så i eftermiddags fick jag ett samtal att de skulle göra så att hon fick somna in. Efter skolan träffade jag Becca och Lisa och sen kom Hanna precis när dom hade gått. Pratade med henne länge och jag kunde inte stå ut med hennes ledsna ansiktsuttryck även om det var jag som var ledsen. Jag hatar verkligen att se mina vänner ledsna! Även om det är jag som är mest ledsen. Men efter 40 minuter kanske så lättade stämningen mellan oss och det var första gången jag log utan att behöva fejka allt idag! Sen behövde Hanna gå för att hon skulle till täby gymmix och jag tog en taxi till sjukhuset. Möttes av några i familjen och rusade in till mamma. Det var som på film! Jag lovar... allt släppte efter en halvtimme där. Satt ensam med henne för de andra var nere för att handla fika till mig. Åh fyfan... kan inte beskriva känslan. Jag såg att mammas ögon öppnades. Jag var kanske en timme ifrån att förlora henne förevigt!

Hon mår bra men stanna där under natten och några timmar i morgon bara för att vara under uppsikt. Jag är hemma nu och ska snart göra mig i ordning för träning. Sen när jag kom hem fick jag ett brev. Jag hoppade av glädje för två saker... mamma mår bra och jag har kommit in på tibble :)

nej man ser verkligen inte att Hanna stått där :D ♥

♥ Love U forever and ever bästa Hanna ♥